Save You Tonight - Del 10
Zayn
"So tell me. What are you doing out here all alone?" Jag tog ett bloss och blåste ut röken medan jag väntade på att hon skulle svara. Hon var, vad jag kunde se, klädd i svarta jeans, svart skinn jacka och en tunn svart mössa. Inte de bästa färgerna i det här ljuset eftersom hon nästan smälte in i skuggorna från gatlyktan.
"Waiting for the bus" svarade hon. Det var något speciellt med hennes röst, något som jag inte kunde sätta fingret på, men som ändå gjorde att jag ville veta mer om henne.
"You're not going to ask me what I'm doing out here all by myself?" Det enda jag kom på som kunde leda till en konversation.
"No" Hon verkade inte vilka titta upp, kanske av rädsla att möta min blick, och inspekterade istället sina svartmålade naglar. "It's pretty obvious what you're doing out here, don't you think?"
"Guess you're right" Drog ett bloss till innan jag släppte cigaretten på marken och släckte den med skosulan. "But why are you out here alone? Except waiting for the bus?"
"I don't know anyone here, and if you knew me you would've know I'm not a social person of I ont know anyone around"
"You're shy?" Isåfall hade vi något gemensamt. Förutom att vi båda befann oss utomhus.
"Yes"
"So am I, but why? You sound like you're a really sweet girl"
"I am?" Hon tittade upp och ett litet försiktigt leende gjorde sig synligt på hennes läppar. Hon hade ganska långt blont hår, uppsatt i två låga tofsar under mössan. "Thanks... I guess"
Jag log tillbaka och mötte hennes blick. "What do you say about a walk? I bet there's another bus you can take later. Do you live nearby or something?"
Hon skakade på huvudet. "No"
"No?" Jag rynkade fundersamt på ena ögonbrynet. "Which question did you answer?"
"Both" Hon gäspade. "Don't take it wrong, I would love to go for a walk with you, you seem to be a nice guy, but I'm really tired"
Bussen svängde runt hörnet och hon reste sig och tog sin väska.
"But... Can I at least get your number, your name?"
Hon såg ungefär lika förvånad ut som jag kände mig. Jag brukade inte fråga om sådant. Men det bar något intressant med henne, och jag kunde inte bara låta henne försvinna.
"Sure... I guess" Hon stoppade handen i fickan på jackan och strax därpå drog hon upp en skrynklig rosa post it lapp. "Here. It's an old note, and I thought I'd throwed it away ages ago. Good luck with reading it" Hon flinade och sträckte fram lappen samtidigt som bussen stannade in och öppnade dörrarna och lät henne stiga på.
"But..." började jag, men bussen hade redan startat motorerna igen och börjat stänga dörrarna.
"Nice to meet you, Zayn"
Jag trodde aldrig att våra dagar i stockholm skulle bli såhär.. Jag menar, jag trodde att vi skulle stå och knöcka utanför hotellet och studio. Det gör vi visserligen i alla fall, men jag trodde inte att vi skulle kolla på film med killarna på kvällen och så. Fast Harry och Zayn var inte med i kväll, jag tror ingen visste var de var. Men dem klarade väll sig själva.
Zayns perspektiv:
"So tell me. What are you doing out here all alone?" Jag tog ett bloss och blåste ut röken medan jag väntade på att hon skulle svara. Hon var, vad jag kunde se, klädd i svarta jeans, svart skinn jacka och en tunn svart mössa. Inte de bästa färgerna i det här ljuset eftersom hon nästan smälte in i skuggorna från gatlyktan.
"Waiting for the bus" svarade hon. Det var något speciellt med hennes röst, något som jag inte kunde sätta fingret på, men som ändå gjorde att jag ville veta mer om henne.
"You're not going to ask me what I'm doing out here all by myself?" Det enda jag kom på som kunde leda till en konversation.
"No" Hon verkade inte vilka titta upp, kanske av rädsla att möta min blick, och inspekterade istället sina svartmålade naglar. "It's pretty obvious what you're doing out here, don't you think?"
"Guess you're right" Drog ett bloss till innan jag släppte cigaretten på marken och släckte den med skosulan. "But why are you out here alone? Except waiting for the bus?"
"I don't know anyone here, and if you knew me you would've know I'm not a social person of I ont know anyone around"
"You're shy?" Isåfall hade vi något gemensamt. Förutom att vi båda befann oss utomhus.
"Yes"
"So am I, but why? You sound like you're a really sweet girl"
"I am?" Hon tittade upp och ett litet försiktigt leende gjorde sig synligt på hennes läppar. Hon hade ganska långt blont hår, uppsatt i två låga tofsar under mössan. "Thanks... I guess"
Jag log tillbaka och mötte hennes blick. "What do you say about a walk? I bet there's another bus you can take later. Do you live nearby or something?"
Hon skakade på huvudet. "No"
"No?" Jag rynkade fundersamt på ena ögonbrynet. "Which question did you answer?"
"Both" Hon gäspade. "Don't take it wrong, I would love to go for a walk with you, you seem to be a nice guy, but I'm really tired"
Bussen svängde runt hörnet och hon reste sig och tog sin väska.
"But... Can I at least get your number, your name?"
Hon såg ungefär lika förvånad ut som jag kände mig. Jag brukade inte fråga om sådant. Men det bar något intressant med henne, och jag kunde inte bara låta henne försvinna.
"Sure... I guess" Hon stoppade handen i fickan på jackan och strax därpå drog hon upp en skrynklig rosa post it lapp. "Here. It's an old note, and I thought I'd throwed it away ages ago. Good luck with reading it" Hon flinade och sträckte fram lappen samtidigt som bussen stannade in och öppnade dörrarna och lät henne stiga på.
"But..." började jag, men bussen hade redan startat motorerna igen och börjat stänga dörrarna.
"Nice to meet you, Zayn"
En liten flashback från dagen innan när Zayn var borta ett tag. Denna delen är skriven av den andra bloggaren och vi hoppas du gillar det :D
Nästa del får ni imon :D
Om ni vill kommentera denna delen, skriv gärna på bloggen och inte min twitter, för då kan inte den andra bloggaren se dom :D
xx, Kajsa
Kommentarer ♥
Postat av: linnéa
äälskar det! ååh längtar tills nästa del! :D
Trackback
